Inspirerad av Johans fina skrivelse om mormor (mor) Karin kom jag under dagens joggingrunda på att jag också kan skriva ner några minnen från mor Karin.
Minns chocken 1959 när pappa lämnade oss, mamma var då 44 år- inget blev som tiden innan efter det.
Minns mammas oro över att Kjell och därefter jag inte kom hem i tid och inte alltid i bästa skick.
Minns när hon började jobba som barnbespisningsbiträde, hur hon då fick en kompis i Irma och började röka en period. Då levde hon upp lite. Minns när första barnbarnen kom till världen. Marie och Johan. Minns den ofantliga glädje och kärlek vi kände för dom. Vi tittade på kort av de varje dag lång tid och pratade och längtade efter dom.
Jag minns när mor inte längre behövde oroa sig för mig, hur glad vi båda var att få en kärleksfull relation.
Minns hennes underbara havrekex, kroppakor, stekta salta sill, alla kakor, klappgröten, kaffet på sängen, alla hennes med kärlek stickade sockar. Minns glädjen att få berätta att Jonas kommit till världen. Minns somrarna med henne i Dalarna. Cykelturena i Domsjö. Minns hur vi en sommar kapp åt rödbetor från vårt trädgårdsland. Dom var aldrig därefter så goda som den sommaren det tyckte vi båda. Minns när jag följde henne till tvättsugan och manglingen. Minns när jag var med henne på kvinnoklubben och kvinnogillet och smaskade kakor. Minns alla buntar med veckovisa leveranser av ÖA som hon skickade till mig runt om i landet.
Vila i frid mor, tack för allt.
Länder
Världskarta
div id = "clustrback" style="margin: 0 auto; width:256px; height:144px; background:#0066ff url(http://clustrmaps.com/admin/3d/images/scpt_style2_gradient_white.png) center no-repeat; text-align:center;">
Tuesday, March 31, 2009
Första dagen som föräldralös
Inspirerad av Johans fina skrivelse om mormor (mor) Karin kom jag under dagens joggingrunda på att jag också kan skriva ner några minnen från mor Karin.
Minns chocken 1959 när pappa lämnade oss, mamma var då 44 år- inget blev som tiden innan efter det.
Minns mammas oro över att Kjell och därefter jag inte kom hem i tid och inte alltid i bästa skick.
Minns när hon började jobba som barnbespisningsbiträde, hur hon då fick en kompis i Irma och började röka en period. Då levde hon upp lite. Minns när första barnbarnen kom till världen. Marie och Johan. Minns den ofantliga glädje och kärlek vi kände för dom. Vi tittade på kort av de varje dag lång tid och pratade och längtade efter dom.
Jag minns när mor inte längre behövde oroa sig för mig, hur glad vi båda var att få en kärleksfull relation.
Minns hennes underbara havrekex, kroppakor, stekta salta sill, alla kakor, klappgröten, kaffet på sängen, alla hennes med kärlek stickade sockar. Minns glädjen att få berätta att Jonas kommit till världen. Minns somrarna med henne i Dalarna. Cykelturena i Domsjö. Minns hur vi en sommar kapp åt rödbetor från vårt trädgårdsland. Dom var aldrig därefter så goda som den sommaren det tyckte vi båda. Minns när jag följde henne till tvättsugan och manglingen. Minns när jag var med henne på kvinnoklubben och kvinnogillet och smaskade kakor. Minns alla buntar med veckovisa leveranser av ÖA som hon skickade till mig runt om i landet.
Vila i frid mor, tack för allt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Så fint att du skrev ner dina minnen från barndomstiden - jag kommer också ihåg dem allihop. Ett minne som du inte kan ha är när du föddes. Mor Karin föredrog då att föda dig hemma i bostaden (Kjell och jag föddes på BB)och vilken glädje jag möttes av, den 22februari 1949, när jag, väldigt blyg, kom hem från skolan. Flaggan var hissad så jag förstod att det väntade en lycklig överraskning och jag vågade nästan inte gå in. Vår kusin Vanja gick med mig in och vi presenterade oss för dig.
Det var en minnesvärd dag. En annan dag som var minnesvärd var när våra föräldrar köpt sig en begagnad bil - en lite Fiat. Mor Karin hade då haft turen att vinna pengar på en obligation (hon hade endast en). Pappa Axel tog körkort och hann använda bilen 1-2 år innan han omkom. Bilen var efterlängtad, och blev till glädje bara en kort tid.
Vår ensamstående mor har tagit hand om oss på så bra sätt som hon kunnat under de 50 åren som vi varit faderslösa.
Jag tror att vår kära mor nu blir omhändertagen och ompysslad av vår kära pappa och av sitt barnbarn Jonas, som många gånger visade hur mycket han tyckte om sin farmor.
Kramar från din syster Märta och maken Sten”
Vilka fina minnen ni har. Känns aldrig som jag lärt känna henne riktigt. Men sen jag var liten och vi hälsade på hos henne kommer jag ihåg att hon alltid ville ge oss (mig och Lisa) dala hästar =) tänker alltid på henne när jag ser en sån. Senast idag hos en kompis faktiskt. Åsså havre kexen såklart! och att hon drack fil utspätt med vatten tror jag, urk!
kram!
Jag önskar att jag hade mer minnen från henne innan hon blev senil. Minns att vi var hemma hos henne en gång och skulle sova över. Kommer ihåg exakt hur lägenheten såg ut, och att vi rick rida på den stora dalahästen som stod i vardagsrummet. Hon var noga med att vi skulle tvätta händerna innan vi åt(och innan vi skulle sova tror jag?)..
hon var väldigt go med Simone när vi var på hemmet och hälsade på...
kram på alla anhöriga!
Roligt och intressant att få höra om er uppväxt. Fina minnen. Havrekexen och klappgröten kommer jag också ihåg, mycket goda. Och så minns jag nåt tillfälle när mormor försökte tvinga i mig en fruktansvärd majsvälling när jag var sjuk.
Post a Comment